The following text is from my old blog which I wrote in Swedish. Since this lady is way to lazy to translate old stuff, I below present the original text in its original language.

Idag bar det av till biografen igen, och idag var det dags för sommarens absolut mest efterlängtade film (åtminstone från min sida): Transformers: Revenge of the Fallen. Dock så blev man ju lite orolig efter att ha läst diverse negativa recensioner, som till exempel den i Metro:

”Några nya idéer har inte tillkommit, snarare får vi bara mer av allt tyngre strider, svulstigare musik, skrikigare dialog och större förstörelse. Någon dynamik uppstår inte, allt är ett monotont bröl och slutstriden så evighetslång att Italien skulle hinna byta regering två gånger innan ridån går ned.”

Dräpande, eller hur? Och som grädde på moset en fin tvåa av fem möjliga i betyg. Men orädd som man är bar det som sagt av till biografen ändå, som oftast i sällskap med bästepolaren.

När han fått sig en falafel som tydligen förvandlade honom till en ”vandrande clusterbomb” fick vi sätta oss i den skönt luftkonditionerade salongen tillsammans med knappt 100 andra människor som flydde den stekande sommarvärmen. Trevligt när det är lite folk på bio, blir inte så väldans mycket småsnack och prasslande med godispåsar och annat som stör.

Efter diverse filmtrailers för Brüno, Ice Age 3, G.I. Joe (som jag förövrigt också ska försöka se) och nya Harry Potter-filmen (nummer 48625 i ordningen?) släcks ljusen och filmen drar igång och det är verkligen fullt ös från första bildrutan. Jag sitter fullständigt förstummad under i princip hela filmen! Tänk dig, JAG sitter i princip tyst i närmare två och en halv timma! Jag bara njuter. Robotarna är välgjorda precis som i förra filmen, musiken (som dock är lite svår att höra bakom allt actionljud) är bra och skådespelarna gör en övertygande insats. Alla tvivel baserade på de i förhand lästa recensionerna är som bortblåsta i samma stund som roboten Demolishor visar sig (vilket hände inom några minuter). Redan då visste jag att det skulle bli bra – och jag hade rätt. Jag kommer inte gå igenom filmens handling och spoila något utifall du tänker se den, men jag kan säga så mycket som att den absolut inte kändes som 2:30, snarare som 1:20 typ.

Betyget kanske du kan ana redan? Det bli helt utan tvivel fem robotar av fem möjliga!